Menu
header photo

Charlie Andreasson

Human Right Defender

Orter under informationsturnén

Platser och datum under informationsturnén om de mänskliga rättigheterna.

Varberg, Tullhuset 1-2/7-16

Halmstad, Stora torg 3-4/7-16

Jönköping, Hoppets torg 5/7-16

Borås, Stora torget samt Stadsparken 6-7/7-16

Fjärås, Nordiska Gudinnefestivalen 8-9/7-16

Helsingborg, Sundstorget 10-11/7-16

Ystad, St. Knuts torg 12/7-16

Trelleborg, Rådhustorget 13/7-16

Båstad, Lyckans torg 14-16/7-16

Malmö, Gustav Adolfs torg 17-19/7-16

Växjö, Stortorget 20/7-16

Borgholm, vid borgen 21-22/7-16

Kalmar, Stortorget 23-24/7-16

Oskarshamn, Stora torget 25-26/7-16

Västervik, Spötorget 27/7-16

Norrköping, Skvallertorget. Mingel på Eugeniadotters Kafé & Bistro, 28/7-16

Stockholm, Medborgarplatsen 29-31/7-16

Uppsala, Nya stationshuset 1-2/8-16

Västerås, Stora torget 3-4/8-16

Eskilstuna, Smörparken 5-6/8-16

Örebro, Stortorget och Vivalla 7-8/8-16

Karlstad, Stora torget 9-10/8-16

Mariestad, Nya torget 11/8-16

Göteborg, Järntorget 12-14/8-16

Över. För den här gången.

Den sju veckor långa kampanjen är över, och jag skall erkänna att jag känner mig sliten. Men under den här perioden nådde vi vårt insamlingsmål, 500 000 kronor, som garanterar att kvinnobåtsprojektet kommer att förverkligas. Det skingrar givetvis tröttheten något, även om fotsulorna säger annat.

Vi har också nått ut i en hel del lokalmedia, och fotoutställningen från mitt år i Gaza varvat med utdrag ur Genèvekonventionen var välbesökt. Dessutom fick vi spritt 7-8 000 flygblad, så vi har nått en större publik än vad vi någonsin gjort tidigare när det inte varit aktionsfas. Jag antar att vi skall vara nöjda.

Det har också varit en hel del intressanta möten under färden. Viktiga, framtida kontakter. En hel del människor som delat med sig av sina egna erfarenheter. Men också oupplysta människor som närmast chockerades över att detta har pågått så länge, att det kunnat pågå så länge. Och några anhängare till Israels brott som på de mest befängda sätt och med hissnande logiska kullerbyttor försvarar det som sker.

Kampanjen är som sagt över och jag behöver arbeta för en lön ett tag nu så jag vågar öppna fönsterkuverten jag får. 

Mariestad

11/8-16

Det var det raraste som hänt under hela den här långa turnén. En flicka med långt, vackert hår sträckte fram en liten inslagen ask, stor som en ask för vigselringar, i rosa och ljusblått papper med ett rosa band om. Inte till oss, utan till en tolvårig flicka i Gaza. Den fick vi lova att ta med på kvinnobåtarna för att lämna över när de nått fram. Det var aldrig tanken att denna gång ta med någon last, inte ens en symbolisk sådan. Men det här är ingen symbolisk gåva. Det här är på riktigt. Från Hala Tafesh, en tolvårig flicka i Mariestad, till en tolvårig flicka i Gaza.

Västerås

3/8-16

Det är synd om människorna, lär August Strindberg ha myntat. Jag börjar förstå det citatet allt bättre.

En högrest man tittade på min utställning från Gaza, vänder sig emot mig och säger att han tycker att alla palestinier borde utrotas, ja, alla muslimer till och med. Men han är inte upprörd, snarare förvånad att jag inte anser det samma. Där fanns en ingång till dialog. Så efter lirkande för att få fram hans åsikter om mänskliga rättigheter, Genèvekonventionerna och folkrätten frågar jag om hans åsikter även gäller de kristna palestinierna, men dem skall man akta tyckte han. Fönstret för dialog vidgade sig, och jag visade honom kartan på hur Palestina närmast har försvunnit och berättade om FN-rapporten som visar att hela Gaza kan vara omöjligt att leva i 2020 på grund av Israels blockad och dess våld, och att Gazas 1,8 miljoner människor då måste fly. Och att Europa är ett högst troligt mål för dessa flyktingar. Det där skiftet i hans ögon var påtagligt. Det otäcka skiftet av någon som förstår. Otäckt för att jag varit tvungen att flörta med bruna tankegångar för att få honom att tänka längre.

Det är synd om människorna ...

Oskarshamn

25/7-16

Det är bra med kritik. Det får en att tänka till, att reflektera. Jag önskar bara att mannen som slungade ut sina anklagelser också hade haft förmågan att reflektera.

Det gällde min utställning med bilder från mitt år i Gaza och utdragen ur framför allt Genèvekonventionen. Enligt den unge mannen var den oerhörd enögd och visade inte på israelernas lidande. Tyvärr rusade han iväg med orden att det inte går att diskutera med oss. Men ju mer jag tänkte på hans anklagelser ju mer tragikomiska blev de. Där har vi bilder på fiskare och båtar med färska kulhål i skroven efter att de blivit beskjutna på sina egna vatten medan de bedrivit sitt yrke. Hur skulle jag kunna visa bilder på israeliska fiskebåtar med kulhål? Det är Israel som attackerar palestinska fiskare, inte tvärtom.

Där är palestinska jordbrukare som sår för hand med israeliska vakttorn utrustade med fjärrmanövrerade maskingevär i bakgrunden. Där är bilder på internationella aktivister som står i rad för att skydda jordbrukarna från att bli beskjutna. Där är en ung man som bärs iväg efter att ha blivit skjuten i benet då han planterade olivträd inne i den av israel unilateralt upprättade buffertzonen på palestinskt territorium. Där är molnen av tårgas. Hur skulle jag kunna visa bilder som visar på hur israeliska jordbrukare riskerar sina liv av soldater från andra sidan gränsen, på sönderkörda åkrar och fattigdom när det är de palestinska jordbrukarna som attackeras, inte tvärtom.

Där är foton på fullständigt sönderbombade bostadsområden, totalförstörda sjukhus, rester av Hellfiremissiler och bomber på ett ton. Ambulanser sönderskjutna av finkalibrig ammunition. Ett Hello Kitty-ritblock i det som nyss varit ett hus men nu är pulveriserat murbruk och betongrester. Från förstörelsen inne i de hus som var ockuperade av israeliska soldater under det senast kriget, davidsstjärnorna de klottrat på väggarna, slagorden, de sönderrivna koranerna, de länsade smyckeskrinen och krossade TV-skärmarna. Foton när människor väntar i rad på att kunna fylla dunkar med rent vatten. Hur skulle jag kunna visa något jämförbart från Israel?

Det är Israel som ockuperar och koloniserar palestinskt territorium, inte tvärtom. Det är Israel som förnekar palestinierna dess mänskliga rättigheter, inte tvärtom. Det är Israel som förnekar palestinierna rätten till ett land, inte tvärtom. Och det är Israel som förnekar de palestinska barnen en framtid, inte tvärtom. Och det är man inte enögd för att kunna se. Det räcker med att öppna ögonen.

Märkliga anklagelser och hot i Malmö

19/7-16

Igår kom en kvinna och filmade allt mer närgånget, hävdade att vår fotoutställning från Gaza och vårt informationsarbete angående de mänskliga rättigheterna är antisemitiskt, att vi istället borde ägna våra krafter att ta hit alla som inte tillhör den judiska tron från de ockuperade områdena så att ett etniskt rent storisrael kan etableras. Hon skulle dessutom sända filmen till någon eller några som kan ta hand om oss och begärde namnet på en av oss.

Vad säger man? Å andra sidan kanske man har lyckats med någonting när krafter som vill bevara den rådande ordningen med folkrättsbrott och fördrivningar visar sitt rätta ansikte på det här sättet.

Ship to Gaza på väg

14/7-16

Första dagen i Båstad är avverkad. Det börjar kännas i kroppen efter två veckors turné med tal, panelsamtal, roddandet med fotoutställningen med mina bilder från mitt år i Gaza och allt annat som följer med. Och det återstår mer än fem veckor innan turnén är över. Fast det kunde ha tagit slut i förrgår. När vi svängde in mot Ystad sprängdes kylaren i den lånade bilen, bärgning till verkstad och sedan rundringning för att boka av möten och evenemang. Som väl var fick vi lånat en annan bil tills kylaren är bytt i den första, annars hade allt varit över.

Vi har efter Varberg avverkat Halmstad, Borås, Gudinnefestivalen utanför Fjärås, Helsingborg, Ystad som aldrig blev, Trelleborg och nu Båstad. Överallt har vi haft goda möten med politiker, journalister och människor som bjuder hem oss för logi, men också mött de mest märkliga själar med de mest horribla påståenden. Men det hör väl till kanske. Hade alla varit ense med oss hade vi aldrig behövt genomföra denna roadtrip. Hade alla varit ense med oss hade de Mänskliga rättigheterna varit respekterade överallt och där hade inte varit någon blockad av Gaza. Och jag hade inte behövt oroa mig för min egen ekonomiska situation. Det här är fattigt, och inte heller pensionsgrundande.

Ship to Gaza på väg

 

1/7-16

Så var vi på väg. I dubbel bemärkelse. En informationsturné runt om i landet, i bil och husvagn. Varberg är det första stoppet och här stannar vi tills imorgon, med den fotoutställning med valda fotografier från det år jag var i Gaza, med utdrag ur Genèvekonventionen, med politikermöten och med sakkunniga inom folkrätt, musik och tal. Målet är att sprida information om de mänskliga rättigheterna, göra fler människor införstådda om situationen i Gaza och om Israels övergrepp.

Mer information kommer kontinuerligt på www.shiptogaza.se