Charlie Andreasson

Det var ett tag sedan jag var involverad i Ship to Gaza, eller dess paraplyorganisation Freedom Flotilla Coalition, men nu var det dags. På över två månader tid har inte en enda vattenflaska kommit in till Gaza, inte en mjölsäck eller något ris. Över 50.000 människor har mist livet på grund av Israels militära våld, och nu ser det ut som att svält snart kommer att skörda ytterligare offer. Så när jag fick en förfrågan om att delta i ett projekt att föra in hjälp sjövägen tvekade jag inte att säga ja. Ett år tidigare hade vi blivit stoppade just som vi skulle segla med minst två skepp lastade med tusentals tons förnödenheter, flaggstaten tog tillbaka flaggan efter påtryckningar av gissa vem, och nöden och lidandet är ännu värre nu än vad den var då. På Malta mötte jag de övriga deltagarna, en samling män och kvinnor från fler än 20 olika länder som tagit sig dit för detta projekt, genomgick den obligatoriska ickevålds träningen för att förbereda oss för en eventuell bordning av israeliska soldater, en försäkran om att ingen skulle få panik utan kunna lugna ner situationen som kan uppstå när skjutgalna soldater riktar vapnen mot oss. Men det skulle aldrig komma att behövas.

Strax efter midnatt fredagen den 2:e maj började meddelanden trilla in i en rasande takt i telefonen. In i det längsta försökte jag negligera signalerna, jag skulle ju upp tidigt för att tillsammans med de flesta andra på plats ta mig ombord vårt fartyg Conscience där det låg för ankar just utanför Maltas territorialgräns. Men snart bultades det även på dörrarna. Vi behövde ta oss upp. Conscience hade blivit attackerat av drönare och stod i brand. Fartyget hade träffats av två raketer med två och en halv minuts mellanrum, och det var endast ett mirakel att ingen dog. Planen hade varit att vi skulle ha tagit oss ombord dagen innan, och med 50+ människor ombord istället för de 16 som nu var där hade det säkerligen blivit så. Att drönarna, för det var så besättningen ombord beskrev farkosterna som cirkulerade omkring dem, var israeliska är inget jag kan bevisa i dagsläget, men det är Israel som har förmågan och viljan att utföra ett sådant dåd. Att det är ett klart krigsbrott råder det inget tvivel om, men att ingen europeisk stat har opponerat sig mot att en främmande stat bombar civila nödhjälpsfartyg i Europa, alldeles utanför Maltas territorialvatten, är minst sagt uppseendeväckande.

Nära två timmar tog det för besättningen att släcka branden, fyra av dem skadades under insatsen. Kaptenen försökte lätta ankar för att ta sig mot Malta men fartyget blockerades av Maltas kustbevakning eller militär. Vi själva hyrde båtar för att försöka ta oss ut mot dem för att dels besikta skadorna på plats, raketerna hade slagit hål i fören och orsakat en hel del skador men lyckligtvis tog hon inte in vatten, och dels för att ge människorna ombord vårt stöd i en sådan situation, men vi blev stoppade några hundra meter därifrån av en patrullbåt. Vi gjorde om försöket dagen efter med samma resultat. Conscience fick inte ta sig in mot hamn för reparation, och vi fick inte ta oss ut till henne. Några dagar senare gick dock Malta med på att låta fartyget söka reparationshamn, skulle vara intressant att få veta vad som fått dess regering att ändra sig.

Enligt uppgifter från CNN cirkulerade ett israeliskt Herkulesplan på låg höjd ovanför området där fartyget attackerades. Om det fungerat som en ledningscentral för drönarna vet jag inte, jag har inte kunskap om vad som krävs för att kontrollera drönare eller hur nära en ledningscentral de behöver vara. Israel har dock varken bekräftat eller dementerat uppgiften. Vad jag däremot vet är att ytterligare människor nu kommer att dö i Gaza för att vi blev attackerade och därmed, återigen, blev stoppade för att föra in förnödenheter, och att ingen i regeringsställning någonstans i Europa protesterat mot attacken mot ett civilt fartyg i dess vatten. Med andra ord, gett grönt ljus för attacker likt denna. Så var kommer nästa attack äga rum? På en plats nära dig?